frajda

Alla visste att det någongång skulle få ett slut,
jag hade hoppats på att det skulle bli när vi var gamla och gifta.
Inte nu, inte såhär....

Jag vet inte vart jag ska ta vägen,
vet inte vad jag ska göra...
Allting jag klarar av är att gråta,
kan inte ens andas...

Jag önskar du väcker mig snart och säger att det är dags att åka,
att klockan är sex på morgonen och att vi fortfarande är tillsammans,
fortfarande förlovade...Fortfarande sambos...
Jag vet knappt vem jag är utan dig, jag vet inte vem jag vill vara utan dig heller.
Jag älskar dig Patrick, varför skulle vår saga få ett sådant slut?

Du säger att du bestämt dig, att det inte finns någonting kvar.
Varför?! Du älskar ju fortfarande mig, och jag kommer ALDRIG sluta älska dig...
Jag vill inte sluta dig...Snälla väck mig och säg att allting var en hemsk mardröm.