Turn and walk away...
Ibland önskar jag att jag bara kunde vända mig om och gå,
låtsas som om vissa saker aldrig skett, låstas som om du aldrig sårat mig.
Jag har lovat mig själv och många andra att aldrig någonsin låta det påverka mig igen,
låta dig få mig att må dåligt.
Jag hoppas du får hjälp någon gång, det behöver du.
Ingen förtjänar att bli sårad, det gjorde inte heller jag, inte heller de andra tjejerna du blåst.
Någonting du ändå lyckades med var att se till att jag inte litar på andra så lätt,
om det är bra kanske jag inte är så säker på.
Dock så är det nog det bästa du gav mig...
Det liv jag lever nu, tillsammans med Patrick,
är ett liv jag aldrig kunnat få tillsammans med någon annan.
Det är också ett liv jag inte vill dela med någon annan.
Jag älskar dig Patrick, av varje liten del av mitt hjärta.
Efter snart ett och ett halvt år tillsammans med dig,
och en hel del minnen från tidigare, så sitter jag här,
i din lägenhet, i vårt hem...
Jag skulle ljuga om jag påstod att bara tanken på det gör mig lyckligare,
lyckligare än jag någonsin vågat drömma om.
Tack att du älskar mig...
