Ännu en vecka...
Det är inte klokt hur fort tiden egentligen går, i morse satt jag och Patrick och pratade om allt mellan himmel och jord.
Jag tänkte på hur mycket folk man har träffat under dessa arton år som gått, ibland så kommer man på sig när man tror att det inte var så länge sedan.
Jag menar, som Trollet, jag kan inte tänka mig att jag känt honom i snart fyra år ! Herre gud, var det inte igår som jag och Mikaela flummade omkring på stan med skåningarna i regnet? Vart har all tid försvunnit.
Det gäller verkligen att ta vara på tiden och uppskatta det man har för stunden,
för tillslut sitter man någonstans och lever på de man har varit med om, utan att egentligen tänka på vad det är man har.
Jag har fått nya vänner och förlorat vänner, men jag varken orkar eller bryr mig om att gå omkring och vara förbannad och obekväm i närheten av dem som har något problem med mig.
Denna vecka som gått har varit jobbig, och det hade jag väl räknat med redan innan Patrick åkte,
men underbara Ems flyttade hem till mig under några dagar och såg till att jag tog hand om mig själv och henne också för den delen..;)
För var dag som går tillsammans med Patrick och alla andra underbara människor omkring mig så växer jag som person, ni tar fram de bästa ur mig.
Det finns inte en chans i världen att jag hade varit den jag är idag utan alla löjliga konflikter och alla jobbiga situationer, jag behövde dem för att bli den som jag vet att några av er där ute faktiskt tycker om. =)
Nu kan jag säga att jag verkligen är glad över vad jag varit med om i mitt liv,
trotts en hel del skit så har det tagit mig ett steg närmare den dröm jag har.
Den dröm om en underbar framtid tillsammans med killen som jag älskar,
killen som är mitt liv. Killen som är Patrick...
